Ruccolasallad

Må vara ett något random ämne att blogga om, men efter en extremt komisk händelse jag fick vara med om under gårdagen har jag öppnat min stora trut och uttalat mig om att detta MÅSTE jag blogga om, så mina vänner och hatare här kommer den, the backgroundstory till ruccolahatet:

En mysig familjelunch hemma, med största delen av familjen samlad. Min kära storasyster, som är superövertrött, ska som den sanna retstickan hon är, skämta med min pappa då han ber henne skicka en bit knäckebröd. Hon bryter en minipyttebit och ger den till honom med ett skratt: typ "hahapappahärfårduvärldensminstaknäckebröd". Hon tycker själv att hon är sjukt rolig och skrattar, men råkar eftersom hon samtidigt tuggar, sätta i halsen.

I panik far hon upp ur sin plats i kökssoffan, springer runt bordet och mot toaletten. Samtidigt skrattar jag, pappa och lillasyster i kör, och kommentaren "vissa straffar gud direkt" fälls. Stämningen förändras dock något när vi hör henne hosta och kräkas på toaletten. Jag och lillasyster springer mot toan, där ligger hon på knä och skrattar och gråter samtidigt som hon får fram "något sitter fast".

Tio minuter senare...

Efter en mindre evighet av hostaspyskrattakatastrof och en lunch förlorad ner i avloppet snyter hon sig och skriker plötsligt till "jag snöt upp det, jag snöt upp det, vill ni seee??!"

Med detta når jag min poäng: ruccolabladet som fastnat i min kära storasysters hals hade alltså KOMMIT UT GENOM NÄSAN! (önskar att jag tittat och tagit en bild som kunde varit med här, men icke)

Detta ledde naturligtvis till att jag uttalade mitt blogglöfte, att dissa ruccolasalladen. Så, ingen mer ruccola till folket!